Började dagen med att förlita mig på Arlandatåget. Det var ett misstag. Väntade och väntade - till slut såg jag lamporna komma emot mig. Trodde jag. Tyckte synd om tjejen som skulle byta till pendel och sen ta SJ ner till Nässjö en normal vinterdag som denna. Tog bussen istället och var sådär lagom stressad som jag är när min ursprungliga tidplanering går i stöpet. Slängde upp bagaget hos en Prins- Harry-Lookalike från British Airways. Och som genom ett mirakel, vågen visade 23,5 kg. Hurra, vilken triumf utan att ha vägt bagaget innan. Eller så var det bara tur.
Sov hela resan ner till London. Undrade om jag snarkade. Var inte mitt fräschaste jag efter flygresan, men var ganska pigg. Var sju plusgrader på flygplatsen. Var det två månader sen jag upplevde plusgrader? Sverige har varit riktigt härligt arktiskt denna vinter. Tur att jag kommer fram till Melbourne på kvällen. Annars hade det blivit svettigt med kofta, skinnjacka och mockajacka.
Det är ett maffigt plan som ska ta mig till Melbourne. Lugnt det största jag har flugit i. Fick flytta till platsen närmast gången av den trevliga
inchekningskvinnan också. Livet känns bra då. Nu sitter jag på ett dyrt ställe på flygplatsen: en kaffe 3 pund och en macka 7 pund. Det blev bara kaffe.
Var helt slut efter att ha stått i en lång kö till passkontrollen i Melbourne, särskilt efter att jag hade svarat: "Yeah I hink so" efter att Burt Reynolds-killen i kontrollen frågat om jag bara tänkte smuggla in allergitabletter i landet, Han svarar: "Are you sure 'Bout hat, med gravallvarlig röst. Sen var det en kö runt två baggageband innan jag kom fram till utgången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar